Kapitel 6

Carrie lämnade matsalen, gick upp på sitt rum. Hon tog på sin jacka och skor och gick runt och frågade om någon behövde ha handlat något. Carrie bar förresten på en låda. Det var bara Karl som handlade sina grejer själv.
Sen letade Carrie upp Tom och så körde dom först in till byn. Första stoppet var till banken.
Väl på banken fick Carrie nr 42 och det stod 40. Sen var det hennes tur.
Carrie gick fram och sa:
-Hej mitt namn är Carrie Roman.
-Hej. Kan det vara så att du barnbarn till Mattias Cohan? sa kvinnan.
Carrie sa:
-Det är jag. Hur så?
-Vi fick ett brev från han och han ville att du skulle ha pengar så du klara dig. Så här ett kort du ska ha. Bara du vet en kod du ska ha.
-Okej, sa Carrie och tänkte.
-Vad bra. Mattias ville att du skulle bara visa på papper.
Detta är vad du har nu på kontot, sa kvinnan.
Carrie tittade på pappret, och på den stod det 27000 kr/pund.
Carrie sa:
-Du skojar va??!
-Nej, det gör jag inte, sa kvinnan.
-Tack så mycket. Kan jag andvända kortet nu? sa Carrie.
-Ja det kan du. Har du några frågor kan du kontakta mig så kan jag nog hjäpa dig, sa kvinnan.
Och så fick Carrie ett kort med kvinnans namn på. Sen så gick Carrie ut till bilen.
Tony stod utanför och väntade på Carrie. När Carrie kom så öppnade Tony dörren för Carrie och sen så gick Carrie in och satte sig. Tom sa:
-Var blir nästa stop?
-Det blir hos polisen, sa Carrie.
 
När dom var framme så sa Tom:
-Då var vi framme, fröken. Ring när du är klar så kommer jag att hämta dig. Jag ska bara tanka bilen och tvätta den så länge.
Carrie tog lådan och gick in och fick möta en polisman som hette Charlie.
Charlie sa:
-Vad kan jag hjälpa dig med?
  Kan det vara så att du är släkt med Mattias Cohan som bodde på Bronslottet?
-Ja, det stämmer. Jag är hans barnbarn Carrie.
  Det är så här att jag hittade denna låna med olika mappar om olika fall. Speciellt hittade jag en mapp om en
  flicka som heter Sofie. Men jag behöver komma in på morfars dator, sa Carrie.
Charlie sa:
-Jag kan visa dig vilket hans rum var. Ingen har fått detta rum, det har bara dammats av då och då. Men
  nackdelen är att ingen vet vilken lösen det är.
-Okej. Men jag kan nog försöka, sa Carrie.
Så Charlie visade Carrie rummet och Carrie satte sig framför datorn och lyckades att öppna datorn med rätt lösenord.
 
Medan hon satt där gick polischefen till Charlie och frågade:
-Vem är flickan som sitter i Mattias rum?
-Jo, hon heter Carrie Roman och är Mattias barnbarn. Hon har hittade en låda med olika fall, speciellt flickan Sofie som blev kidnappad som Mattias försökte att hitta.
-Okej, sa polischefen och gick till Carrie.
När han kom fram så sa han:
-Välkommen! Mitt namn är Mark Green. Behöver du något så är det bara ropa på mig.
-Hej! Tack så mycket, sa Carrie.
Sen så gick Mark och Carrie fortsatte och försökte att hitta ledtrådar.
Det enda ledtrådar Carrie hittade var:
  1: Sofie var 8 år och hade storlek 35 i skor.
  2: En man med namn John Baker sågs på lekplatsen när Sofie försvann.
  3: John Baker finns i polisregister.
 
Efter en stund när Carrie letade så ringde det i telefonen och Carrie svarade:
Rösten i telefonen sa:
-Hej mitt namn är mrs White.
-Hej. Vad kan jag hjälpa dig med idag då? sa Carrie.
-Jo, löser ni fortfarande kidnappningen om flicka Sofie?
-Ja, det gör vi, sa Carrie.
Mrs White sa:
-Det är så här att jag har en granne som har en tjej på 14 år. Med min mening så tycker jag att det låter hon som blev kidnappad för 6 år sedan.
-Oj, heter möjligen din granne John Baker? frågade Carrie.
-Ja, han heter så, sa mrs White.
Carrie sa:
-Hur ser det ut nu? Är han hemma och är flickan hemma?
-Det var därför jag ringde.
 Mr Baker är inte hemma , men jag har flickan hos mig. Hon lyckades att rymma.
-Oj, vad bra. Lås all dörrar och fönster och sen göm er så kommer polisen så fort som möjligt, sa Carrie och la på luren.
 
Carrie ropade på Mark och Charlie och berättade vad som har hänt och Mark skickade iväg poliser till platsen och sa till Carrie:
-Bra jobbat! Medan jag följer med dit så kan väl du försöka att få kontakt med Sofies föräldrar.
Carrie nickade gick in på kontoret och fick tag i Sofies mamma.
Sofies mamma svarade:
-Det är Kelly!
-Hej! Mitt namn är Carrie Roman och jobbar hos polisen, och det är så här att jag har hittat er dotter Sofie levande. Hon är nu 14 år och polisen är på väg att hämta henne hit. Så jag vill att du och din man kommer till polisen så fort som möjligt, sa Carrie.
-Jag kan inte fatta att detta är sant. Jag och min man kommer så fort som möjligt, sa Kelly och la på luren.
 
Efter en stund kom Sofie in på Carries rum. Sofie var lite rädd av sig.
Carrie sa:
-Hej, mitt namn är Carrie och dina föräldrar kommer snart.
 Här kommer dom visst.
Dom kramade varandra och Sofies pappa Joe sa:
-Tack så mycket.
 Vad händer nu?
-Ingen orsak. Jag har all bevis på förövaren att få honom att sättas in. Så ni kan bara vara en familj igen, sa Carrie.
Sen gick den lyckliga familjen hem och in kom polischefen Mark in.
Mark sa:
-Detta gjorde du bra. Nu kan du ha ledigt.
Tack, sa Carrie.
Carrie ringde Tom, stängde datorn och gick ut för att vänta på Tom.
När han kom körde dom till affären.
När dom kom fram och gick ut ur bilen så sa Carrie:
-Kan inte du följa med in?
-Det klart jag kan, sa Tom och så tog dom var sin kundvagn och gick in.
När dom kom in så handlade dom allt som stod på listorna. Det blev två fylla kundvagnar.
När Carrie och Tom skulle ställa sig i kön så Carries fostermamma Jane fram till dom.
Hon sa:
-Hur har du råd till detta??
-Det har du inte med att göra, sa Carrie.
Jane sa:
-Om du har råd att betala allt detta så har du råd att ge mig pengar. Så ge hit med pengar.
Jane var på väg att ta Carries plånbok, men så gick Tom i mellan och sa:
-Om du inte lämna miss och Mr Roman så ringer jag till polisen.
-Och vem är du då? frågade Jane.
-Ja, jag är faktiskt miss Romans livvakt, så om du kan flytta dig så kan vi få betala våra varor, sa Tom.
Så Jane flyttade på sig och Carrie betalade för varorna och så packade dom i kassor och sen gick dom ut till bilen.
När dom satte sig i bilen så tittade Tom bakåt till Carrie. Han såg att hon började att hon började att gråta.
Tom sa:
-Ingen fara miss.
Jag finns här för dig.
-Tack så mycket, sa Carrie.
Sen åkte dom hem. 

Fortsättnignen följer